Utlösaren
Jordbävningen och tsunamin
Fukushimaolyckan började med en naturkatastrof av sällan skådat slag: en jordbävning av magnitud 9,0 och en tsunami med vågor på över tio meter. Här förklarar vi vad som hände ute i havet — och varför det blev avgörande för kärnkraftverket.
Tōhoku-jordbävningen
Klockan 14:46 den 11 mars 2011 brast en lång sträcka av havsbotten utanför Japans nordöstra kust. Jordbävningen, som fått namnet Tōhoku-jordbävningen (efter regionen), hade en magnitud på cirka 9,0 — den kraftigaste som någonsin uppmätts i Japan och en av de starkaste i världen sedan mätningar började. Marken skakade i flera minuter, och landmassor förflyttades flera meter.
Japan ligger där flera av jordens plattor möts. Vid Tōhoku pressades Stillahavsplattan ned under den platta som Japan vilar på. När spänningen plötsligt löstes ut sköts havsbotten uppåt — och lyfte med sig hela vattenmassan ovanför. Det är så de allra största tsunamierna uppstår.
Tsunamin
När havsbotten höjdes trycktes en enorm vattenvolym uppåt och spred sig som långa vågor mot kusten. Ute på öppet hav är en sådan våg knappt märkbar, men när den når grunt vatten nära land bromsas den och tornar upp sig. Längs delar av Tōhoku-kusten nådde vågorna mer än tio meter, på sina håll betydligt mer.
Tsunamin nådde Fukushima Daiichi cirka 50 minuter efter skalvet. Vid verket uppmättes våghöjder på omkring 13–15 meter.
Den största katastrofen var inte kärnkraften
Det är lätt att glömma, men den allra största tragedin den 11 mars var själva naturkatastrofen. Tsunamin sköljde bort hela samhällen längs kusten. Omkring 18 000 människor dog eller saknas, främst genom drunkning, och hundratusentals blev hemlösa. Detta hade inget med kärnkraften att göra — det var vågorna själva.
I rapporteringen blandas siffrorna ofta ihop. Nästan alla de omkring 18 000 dödsfallen orsakades av jordbävningen och tsunamin. Kärnkraftsolyckan orsakade inga bekräftade akuta stråldödsfall.
Varför kärnkraftverket drabbades
Fukushima Daiichi låg precis vid kusten — praktiskt för att hämta kylvatten från havet, men sårbart för just tsunami. Verket var byggt med en skyddsmur på cirka 5,7 meter, baserat på antaganden om hur höga vågor som kunde förväntas. Tsunamin 2011 var mer än dubbelt så hög.
När vågorna svepte in dränktes de reservgeneratorer och elcentraler som skulle ha hållit kylningen igång. Det är där naturkatastrofen och kärnkraftsolyckan möts — och varför skyddet mot tsunami blev så avgörande.
Läs vidare om tsunamiskyddet och varför det inte räckte, och om kylningen som försvann.